Min äldsta son har förlovat sig. Han flyttade hemifrån och adressändrade i somras. Konstig känsla! Det känns ju som om det var nyss jag själv gick ut gymnasiet, flyttade hemifrån, hittade kärleken i form av min man, flyttade till vår första gemensamma lägenhet. Men när jag ser min son så förstår jag ju att det inte är så nyligt. Det var ju förresten alldeles nyss vi for till BB och vägen dit skumpade otrevligt. När vi kom hem från BB så grät jag första dagen lite över det stora ansvaret att ha hand om detta lilla älskade knyte men det gick fort över. Jag älskar att vara mamma!! Våra två söner är absolut det bästa min man och jag någonsin gjort!
1 kommentar:
Oj... Jag sitter här och är rädd att jag aldrig kommer att få uppleva om min son träffar någon - det är priset man får betala när man skaffar barn sent i livet! Förresten så fungerade mitt tänk - allt kändes direkt så mycket bättre! =)
Skicka en kommentar