Jag har kommit till en ny fas i livet. Att hjälpa och stötta mina föräldrar. Mina barn är tonåringar och behöver inte längre den tillsyn och omsorg som de gjorde när de var små. De behöver mer stöd och uppmuntran inför klivet in i vuxenvärlden. Där kommer då mina föräldrar in i bilden. De har fram till förra året varit självgående vuxna människor men nu behöver de allt mer min hjälp med mångt och mycket. Det känns lite konstigt. Jag som trodde att det nu var dags för mig och min man att kunna börja resa och få en massa tid över till roliga saker. Men i stället går det åt mycket tid att ta hand om och lösa mina föräldrars problem och uppdrag. Denna fas i livet har jag inte tänkt alls på tidigare men är självklart helt naturlig. Vi blir alla äldre.
Låter det dysert? Det var inte meningen. Det är bara ett konstaterande.
Ha en härlig vecka! Det är min sista arbetsvecka - därefter SEEEMEEEESTEEEEER!!! :-)
3 kommentarer:
Hej vännen! Vet precis hur det känns med föräldrarna...min pappa fick alzheimer och fick flytta hemifrån. Det ÄR jobbigt att ta till sig att ens föräldrar inte är som förr...
Hoppas ni fick ett trevligt midsommarfirande iallafall!
Kram Maria
Har varit där... Och det är en omställning att plötsligt bli den som tar hand om sina föräldrar.
Har gått hela vägen o den var inte lätt...
Stor varm omtankeskram
Det är inte en helt okomplicerad fråga det där med att föräldrarna blir äldre och i behov av hjälp. Det är lite jobbigt att ta till sig tycker jag.
Hoppas att det ändå kommer att fungera så bra som möjligt för er alla, kanske finns det syskon som kan hjälpas åt?
Härlig midsommarbild du visade i förra inlägget, tycker också att den där regn- och hagelbilden är supermysig, kanske inte helt vanligt men jag gillar när det regnar, det är så mysigt :-)
Ha det så gott!
Kramar
Katarina
Skicka en kommentar